Psykodynamisk terapi

Inom psykodynamiska psykoterapi (PDT) tänker man att psykiska symtom är meningsbärande och möjliga att förstå. Symtom uppstår som en följd av att individen, ofta på ett omedvetet plan, försöker hantera och lösa motstridiga och problematiska relationer och inre konflikter. Målet i psykodynamisk psykoterapi är att individen ska få hjälp att förstå och bearbeta de inre konflikter som ligger till grund för symtomen. Därigenom får hen möjlighet att lösa själva konflikten och helt eller delvis bli av med symtomen. 

En individs livshistoria har stor betydelse för hens vuxna liv. I psykodynamisk psykoterapi arbetar man med att bearbeta relationer, upplevelser och minnen från individens tidiga livshistoria och att i ljuset av detta tolka och förstå livet här och nu, med allt vad det innebär av relationer, tankar, känslor och livsmönster. 

Den psykodynamiska psykoterapin har sitt ursprung i psykoanalysen med Sigmund Freud som upphovsman. Den psykoanalytiska terapin har utvecklats och förändrats under det dryga århundrade som gått sedan den började växa fram.

Som terapeut lägger man stor vikt vid en god och förtroendefull samarbetsrelation mellan klient och terapeut. Inom PDT utgår man dessutom från att klienten i relationen till sin terapeut kommer att spegla och upprepa de relationsmönster hen har med sig sedan tidigare.

Genom att bli medveten om dessa mönster blir de möjliga att förstå och känna igen, och det blir då lättare att förändra till mer ändamålsenliga livsmönster.